En del länder, däribland EU:s samtliga medlemsländer, har – inom ramen för ett avtal vid namn Kyotoprotokollet – antagit juridiskt bindande mål om att begränsa sina utsläpp av växthusgaser under åren fram till 2020.

Men inte ens med löften från andra länder om att vidta frivilliga åtgärder räckte detta för att undvika farliga klimatförändringar.

Förhandlingar om ett nytt avtal som skulle kräva åtgärder av alla världens länder hölls, och den 12 december 2015 i Paris enades närmare 200 länder om den första universella, juridiskt bindande överenskommelsen om klimatförändringar.

Det historiska Parisavtalet innehåller en åtgärdsplan för att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C över förindustriella nivåer.

Länderna kom även överens om att försöka begränsa den globala temperaturökningen till högst 1,5 °C, eftersom forskare från hela världen ansåg att detta skulle minska riskerna och effekterna av klimatförändringarna avsevärt.

Den andra viktiga punkten i avtalet är att stärka ländernas förmåga att hantera de effekter som faktiskt uppstår. Detta gäller i synnerhet de mindre utvecklade länderna.

Men vanliga medborgare och företag har också en viktig roll. Över hela världen genomför städer och samhällen, företag, investerare och privatpersoner redan insatser för att hjälpa till att hålla klimatet säkert och förutsägbart.